Gossisränderna går aldrig ur oss

Det är ett tag sedan vi studenter på latinlinjen 1958 firade vårt 40-årsjubileum 1998 på Jakob Hansens hus på initiativ av Tryggve Kronholm som avled redan året därefter - bara 60 år gammal och med en lysande professorskarriär inom orientaliska språk och teologi bakom sig i bl a Uppsala.

50-årsjubileet firade vi i samma Helsingborgska korsvirkeshus 2008 och avslutade med att tura och äta tillsamman. Dessvärre blev det sista gången vi såg Stig Johansson, också han professor men i engelska och i Oslo och en internationell storhet som språkforskare.

Vi som tog studenten på Gossis 1958 har en märklig förmåga att hålla ihop. Lars Gorton, Sören Stenqvist, Bengt Sjöstrand (reallinjen) och jag själv har gjort det sedan vi fick vit mössa. Sören, Bengt och jag gjorde lumpen tillsammans i Stockholm - till och med på samma lucka. Lasse, Sören och jag gjorde därefter tillsammans en 3-månaders resa till Sydamerika med m/s Stig Gorthon. Trots att vi inte har bott nära varandra har vi haft årliga träffar, de senaste 15 åren nästan ritualiserade med en kräftskiva hos mig & Helena i Brekille, en ål-, gås- eller sillamiddag hos Sören & Eva på Skäret, och skaldjursmiddag hos Bengt & Irene söder om Fiskebäckskil och därefter alltid med ett par skärgårdsmiddagar hos Lasse & Tina på Stillingsön.

Vi har inget gemensamt yrkesmässigt, Lasse juridikprofessor, Sören arkitekt, Bengt fiskeribiolog och laborator och jag geolog inriktad på naturkatastrofer. Av våra livskamrater är två läkare och två bibliotekarier. Bara vi fyra Gossiskamrater är födda i Helsingborg. Vi är inte alltid överens men alltid intresserade av varandras åsikter. Kanske är det nyfikenheten på varför vi har olika meningar om så mycket och har så olika yrkesinriktningar som gör att vi gillar att vara tillsammans. Måhända är både vänskap och kärlek två irrationella systrar.

Vientiane 2014-12-26

Sven Laufeld