Anders Askman minns Björn Gabrielson...

Jag minns mycket väl en episod i klass 2:5 realskolan. En av eleverna mobbades genom att vi busar gick tysta bakom honom på skolgården. Händelsen rapporterades till vår klassföreståndare Lindqvist (Ludolf). Han skällde ut klassen ganska rejält för mobbingen (vilken i sig var ganska harmlös). Ludolf var dock inte nöjd utan adj Björn Gabrielson inkallades. Han tjänstgjorde delvis som utskällningskonsult tack vare sin Frakensteinslika uppenbarelse: han var ca 205 cm lång, hade trång tweedkavaj med mittknappen spännande över magen, ca 5 cm för korta byxor samt ett resolut underbett och såg alltid lite förbannad ut.

Gabrielson anlände till lektion, vi elever stod upp i bänkarna. Gabrielson frågade med ansträngt lugn vilka elever som inte deltagit i mobbingen varvid Jan Lauritzson och Kjell Tullberg anmälde sig. De fick lämna rummet varefter Gabrielson började med ett långsamt muller skälla på oss, med knytnäven vilade på främsta bänklocket. Efterhand ökades tonläget och knytnäven bultade allt intensivare på bänken och efter hand vrålade han ilsket och slog samtidigt trumvirvlar med knogarna på bänklocket varvid vi kröp ihop, skakande av skräck för denna varelse. Vissa behövde gå hem och byta kalsingar.

Det hade effekt: från den stunden försvann all mobbing till allas belåtenhet:
Lösning på mobbing: Anställ en Gabrielson!

FOTNOT 1: Mer om Björn Gabrielson från Bengt Samuelson, klicka här.
FOTNOT 2: Kommentar från Lars Wallin om Björn Gabrielson:
Läste de båda minnena som beskriver Gabrielsons utskällningar - mycket bra. Faktiskt var det värsta med dessa att man var tvungen att hålla sig för skratt eftersom hans språk var så utomordentligt drastiskt. Hade honom själv i historia ett par år och kan verkligen intyga att han hade humor. En av de bästa lärarna jag råkade ut för.

Henrik Petrén...


Bilden från Björn Martens bildsvit

Henrik Petrén, PT, finns det mycket historier om. PT hade i ungdomen varit amatörboxare och olyckligen förlorat ett öga. Det levande ögat brukade spela som en radarantenn över klassen medan emaljögat stod blick stilla. Det var svårt för eleverna att avgöra åt vilket håll han hade uppmärksamhet. Det finns naturligtvis många episoder om klassbus med PT. Här några:

1. PT brukade öppna dörren till klassrummet med ett ryck. Klassen hjälptes åt att lyfta av den ovanligt stora dörren från gångjärnen och ställa den löst. PT kom och ryckte i dörren varvid han hamnade under den med ett vrål.

2. PT frågade efter klassboken och ordningsmannen visade mot fönstret, där klassboken satt – mellan rutorna!

3. En elev frågade servilt om han kunde få ett samtal med adjunkt ”mellan tre ögon”.

...Sjörövaren Johnson...

Lektor Johannes Johnson, Sjörövaren, var en lysande pedagog och en lärare man inte kunde lura. Hans öknamn Sjörövaren fick han genom att böja det starka franska verbet ”revoir” (= återse) men på skånska: schö rövoar, tu rövoi, il rövoi, no rövajång osv. Han var huvudlärare i franska och kunde väldigt mycket men uttalet var föga likt franskan. När han pensionerades fick vi en ny lektor i R III 4 och denne var faktiskt förvånad över våra kunskaper i detta språk.

...och Maskis!

Sven Malmros hette den ene teckningsläraren som vi hade i gymnasiet. Han hade alltid svårt att bemästra klassen och allehanda bus förekom. Bengt-Magnus Winblad tände mitt under lektion pipan inne i skolväskan. Röken diffunderade långsamt ut genom tyget och inget märktes.

Malmros, Nordbäck och musiklärare Einar Nilsson hade ett eget fikarum under takåsarna och intill fanns en keramikverkstad med drejning och brännugn. Göran Möller (senare arkitekt) och jag hörde till de flitiga drejarna medan flertalet smygrökte i rummet. Mitt på golvet stod ett latrinkärl med bygellock som innehöll leran. Någon stod vakt i dörröppningen till lektionssalen och ropade om ”Maskis” var på väg. Då kastade alla fimparna i lertunnan och lade på locket.

Vid betygsättning på våren kallades eleverna fram i bokstavsordning till ”Maskis” och visade sina alster. Jag gick fram och ställde min keramik på katedern. Just då rådde en våldsam oordning i klassen och Maskis blev rasande och skrek: ”ta bort skitet” och jag lommade tillbaka till min plats. Då Göran Möller sedan visade sina saker fick han inskrivet betyget ”a” i Gröna fasan. Han såg samtidigt mitt betyg som var ”b”. Möller anmärkte att "Askman har gjort många alster och borde ha bättre betyg". Han räddade mej och jag fick också ”a” ,vilket hade betydelse då jag sökte till Tekniska Högskolan.

Anders Askman

Fler berättelser har sänts in av Anders (som du kan se på två klassfoton från 1956 och 1960). Denna gång om Kurt Carlsson, Hans Rust, Nils "Smack" Anderberg plus ett litet tillägg om Sjörövaren Johannes Johnson. Klicka här!

Tre studentorkesterbilder från Anders. Klicka här!

Ännu ett bidrag från Anders, en sida från en unik studentexamen 1962 ser du genom att klicka här!

Tillbaka till sida Minnesbilder