ULF INGER skrev

Så gick det några veckor efter studentexamen och så var det dags för 15 månaders plutonchefsutbildning på I6, Kristianstad. En annorlunda men ganska trivsam tillvaro som ledde till tanken på en framtid som stamanställd. Så blev det inte p.g.a. familjens synpunkter. Men för att fortsätta på det militära spåret ett tag så blev jag inkallad till AFÖ 64 som stf spaningsplutonchef, nu pansarspaning eftersom I6 blivit P6, men eftersom inkallad plutonchef inte inställde sig blev jag plutonchef och tjänstgjorde som sådan under totalt 4 AFÖ's och ett antal SÖB's. En kuriositet i sammanhanget är att en dator ansåg att plutonchefer skulle vara officerare varför jag och två kolleger i bataljonen blev utnämnda till fänrikar, med sina fördelar framledes. Under andra eller tredje AFÖ:n träffade jag Carl-Bertil Eiman första gången efter studenten, när han var placerad i vår övergripande brigadstab.

Så det gällde att göra något åt framtiden, jag bestämde mig för att komplettera matematiken i Lund men det var inte något gott val utan jag hamnade på Tekniska Gymnasiet i Helsingborg i januari 1962 på en så kallade studentlinje, den första i Sverige. Allmän kemi var huvudspåret och vi var endast 8 elever där och tre elever på den parallella Livsmedelstekniska linjen. Det var trivsamt och jag fick åter möta den mysige Curt Karlsson, även benämnd ”Kemi-Karlsson” som ju var en utmärkt pedagog. En annan god pedagog var Mats Berglunds pappa Folke som undervisade i matte och fysik. Under det andra läsåret deltog jag i elevkårsarbetet och var kortegechef för den sista karnevalen som Integralen bjöd helsingborgarna bjöd på. Fantastiskt att bygga en hel kortege på Sundspärlan.

Nåja, allt har sin tid och i trean blev jag inviterad att börja på Karolinska Institutet, Kemi I, hos docenten Bengt Samuelsson och professor Sune Bergström, med forskning kring prostaglandiner, speciellt metabolism och biosyntes. Mycket syntesarbete, tritiumanalyser och mikroorganismodling. Men allt har sin tid och Stockholm 1966 var då ingen framtid om man ville ha något eget utan jag sökte jobb som produktionsingenjör på Astra i Södertälje. När vi var två kvar fick jag frågan om jag kunde tänka mig att syssla med patentfrågor i stället. Visste bara att patent hade mycket med kreativitet, undersökningar och skrivning att göra och tänkte att kunde vara kul. Fick jag inte syssla med arbetsledning kunde ju pappersspaning vara intressant. Så blev det och jag stannade på Astra i 15 år och sysslade först med Astra's konsumentben såsom Wallco (SWIX, fiskespö och skidstavar), Ewos (djurnäringar, ACTA tandkräm) och Astra Nutrition (fiskmjölskoncentrat) och sedan med läkemedelsaktiva föreningar från Hässle. I det senare hade jag väl de mest intressanta händelserna med patentering av metoprolol (SELOKEN), felodipin (PLENDIL) och omeprazol (LOSEC) som höjdpunkter.

I april 1981 började jag på Boliden med inriktning på Boliden Kemi och speciellt aluminiumkemi för vattenrening och papperskemi. Arbetet på Boliden innebar att jag fick möjlighet att flytta ner till Skåne igen efter 17 år i Stockholmsområdet, valet föll på Ängelholm och jag är fortfarande där. Efter 5 år på Boliden tog Rune Andersson och Kjell Nilsson över Boliden, vilket innebar att de centrala staberna minskades från 150 allmänna stabsarbetare till 30 ”räknenissar” och jag fick lämna.

Startade eget och höll på med det i c:a 10 år innan jag sprang i väggen. Livet i Ängelholm var nämligen inte bara familj och jobb utan också ett stort engagemang i kommunpolitiken för Moderaterna med ledamot i KSAU, v.ordf i byggnadsnämnden, ordf i lokala moderatföreningen och ett antal följduppdrag. Som medlem i Rotary träffade jag för andra gången Carl Bertil Eiman efter studenten, CBE var då skoldirektör i Ängelholm.

Firman såldes till Göteborgs Patentbyrå och efter rehab började jag där och tillbringade resten av arbetslivet med att pendla till Göteborg tre dagar i veckan, dvs jag var borta tre dagar varje vecka. I Göteborgs patentbyrå byggde jag upp den kemiska biten och efter ett samgående, 2000, mellan Göteborgs Patentbyrå med danska Plougmann & Vingtoft i Köpenhamn hade jag nöjet att starta en filial i Linköping. Tyvärr eller kanske ”inte så konstigt” sprack samarbetet med danskarna så efter några år skapades VALEA i Göteborg där flertalet medarbetare fick chansen att bli delägare. Under Göteborgstiden fick jag åter kontakt med den genuina läkemedelskemin efter uppdrag från Arvid Carlssons bolag med intressant neuroläkemedelskemi.

Så vad har hänt familjemässigt: 1967 gifte jag mig med Kerstin och det höll i 10 år och brast p.g.a. hennes bristande intresse för barn. Vi hade trots det ett givande liv med konst som gemensam faktor. Hon var sekreterare på Scania i Södertälje och sekreterare i deras konstförening och själv var jag ordf i Astra's Konstföreing. Träffade sedan Lena, syster till min broder Håkans fru, och vi gifte oss 1979. Hon hade en son, Gustaf, sedan tidigare och 1979 och 1982 fick vi egna döttrar, Karin och Johanna. I dag har Gustaf två pojkar, 11 o 5 år, och Karin har en dotter född i november 2012. Tyvärr sprack äktenskapet med Lena 2003, så nu lagar jag maten själv.