Bo Månsson minns Sune "Lommepär" Lohmander:

Hommage à Lommepär  
Då jag gick på realgymnasiet i slutet av 50-talet mötte vi flera originella lärare. När det gäller originalitet spelade dock vår klassföreståndare Sune Lohmander, Lommepär, i en egen division.

Han var en liten fyrkantig man med handsydda skor, vars form förde tankarna till bordtennisrackets. Ve den som försökte göra sig lustig över dem. I sitt bistra ansikte hade han ibland en monokel fastklämd och den första soliga vårdagen kom han skrudad i kritvit linnekostym. Hans färgstarka personlighet satt naturligtvis inte i dessa yttre attribut.

Vi hade honom i engelska och franska men oavsett vad det stod på schemat bestod hans lektioner av polyglotta monologer om sådant som fascinerade eller irriterade honom.

Några av hans ständigt återkommande ämnen var Bellman, Shakespeare, Hemingway, fullriggare och tjurfäktning. Han strödde frikostigt citat omkring sig – på svenska, engelska och franska men ibland också på spanska och latin. En och annan latinsk sentens sitter faktiskt kvar i huvudet på en gammal realare och kanske man kan säga att han därmed bidrog till vår bildning. (Jag vet dock att alla inte håller med mig om detta.)

Sådant som irriterade honom fick ofta stämpeln ”simpelt och billigt”. Motsatsen omnämndes som ”kärvt och manligt”. ”Tapeter! Bah! Klistra papper på väggarna. Simpelt och billigt. Det rätta är en rå, naken tegelstensmur. Kärvt och manligt.”

Hans till synes helt spontana monologer kunde ibland inrymma en ledtråd till en sällsynt glosa. Ibland dök detta ord upp på aulaskrivningen två veckor senare. Det tog tyvärr halva gymnasietiden innan man hade noterat detta bevis på planering, men sedan kunde denna observation rädda en och annan poäng på provet. Ett sådant exempel var när den engelska texten talade om en sjöman iklädd ”flimsy, blue trousers”. Lommepär översatte naturligtvis inte ordet flimsy rakt av – så gjorde han aldrig. I stället gav han parallellexemplet ”her flimsy bossom – hennes skvalpiga behag”.

Under vår gymnasietid tog han körkort varefter han förhörde sig med vår bilkunnige ordningsman vad som kunde vara ett lämpligt köp. Tommy rekommenderade en Volkswagenbubbla och rådet följdes. Det gick dock inte många dagar förrän han gjorde ett irriterat återbesök hos Habil på Hälsovägen. ”Det är ju inget krut i bilen! Har ni inte nåt annat?”. Man kan ju gissa att försäljaren behövde bita sig i kinden när han svarade ”jo, vi har ju Porsche”. ”Får jag en sån” svarade Lommepär och så blev det. Porschen körde han sedan utan att bekymra sig om att växellådan erbjöd mer än en möjlighet.

Hans faiblesse för Bellman gjorde att han vid sällsynta tillfällen tog med sin luta och med stor – nej våldsam – inlevelse tolkade några epistlar. Vid ett tillfälle hade han tydligen ombetts att göra detsamma vid en terminsavslutning i aulan. Efterhand som sångaren eldade upp sig stod det klart för rektorn att han inte skulle sluta om han inte utsattes för handgripligheter. Trubaduren avlägsnades till slut från scenen med vaktmästarhjälp.

Nästan hela mitt yrkesliv har jag ägnat åt lärarutbildning, men någon något ämne till en ”ny Lommepär” har jag aldrig mött. Jag tycker att det är synd. Men – han skulle väl inte ha blivit godkänd.

Då vi firade 25-års studentjubileum var vår gamle klassföreståndare med. Han hade nyligen varit i Sydafrika och på väg till kvällens restaurangbesök ondgjorde han sig mycket irriterat över en, enligt hans mening, överambitiös svensk tullare. ”När han för fjärde gången frågade om jag inte hade något att förtulla snäste jag av honom med att mitt enda bagage var en låda handgranater och en strut diamanter.” – Han var sig lik.

Bo Månsson

En anekdot om Sune "Lommepär" Lohmander har Lars Wiegert bidragit med. Läs här!

Til sida Minnesbilder