Dramatik och ferieskoleminnen ur Björn Tamners fotoalbum från 50-talets början...
Petrén på väg ner i raden för att köra ut tolvan Bengtsson
Petrén kör ut tolvan Bengtsson
Kenneth ber för sitt liv medan Hasse Paradis erbjuder fri sikt för fotografen
Pétren rycker upp Kenneth Karlsson ur bänken

Petrén skriver in några anmärkningar

Ferieskola på Slottsvångsskolan. En kontemplativ Nolla framför singularis- och pluralishusen
Ferieskola på Slottsvångsskolan. Max Garsten ler glatt vid tanken på hur mycket han lärt sig
Ferieskola på Slottsvångsskolan. Malmberg, Zander, Wendin och Areskoug tar en promenad under rasten

...och en minnesrik händelse med en hes Nils "Smack" Anderberg!

För denna underbara man hade vi i "tre-femman-a" historielektioner i skolans nordöstra hörn på andra våningen. Eftersom det var eftermiddagslektioner var luften oftast lite skämd och proceduren alltid den samma. In kommer Nils, tar sig för halsen och säger med världens ynkligaste och hesaste röst: – O pojkar, jag har pratat hela dan och är så trött i halsen, jag måste ha lite frisk luft.

Alla vid fönsterplatserna slänger villigt upp fönstren och sitter sedan som tända ljus medan Nils stillsamt går ner i bänkraderna och med viskande röst utbyter lite förtroende med eleverna. Efter några minuter kommer ordern: – Stäng fönstren pojkar! Och Nils går fram och sätter sig. Tordönsstämman har hämtat sig osannolikt snabbt och det är bara det är bara att avnjuta de mest hänryckande historiska berättelser som följer.

Eftersom det var omöjligt att inte lyssna fick jag alltid överbetyg i historia även om jag inte var speciellt noggrann med läxorna. Efter en verkligt engagerande lektion om forntidens sedvänjor, smög Rolf Brandt och jag ner till landborgsslänten nedanför Rosengården, halade upp pennknivarna, skar oss i handflatorna, blandade blod och ingick fostbrödralag, inspirerade av Nils Anderbergs målande beskrivningar.

Nils hade i övermått den egenskap som är viktigast för lärare i ungdomsskolan - han älskade barn!

Dessutom, det krävs en mästare för att hantera upprepningar så att de skapar trygghet och inte blir tjatiga. Även det behärskade han till fulländning.

Björn Tamner



Extra! Klass 3.5.a från 1952 Tillbaka till Minnesbilder